Den stora depressionen, som inleddes 1929, var en katastrofal ekonomisk nedgång som drabbade inte bara USA utan hela världen. Denna period av ekonomisk turbulens, som varade fram till början av 1940-talet, är betraktad som den värsta och längsta ekonomiska krisen i det moderna industrisamhällets historia. Den hade djupgående effekter på samhällen över hela världen, ledde till massarbetslöshet, extrem fattigdom, omfattande bankkollapser och i vissa fall politisk och social omvälvning.
Bakgrund och orsaker
1920-talet var ett decennium av ekonomisk tillväxt och relativ välstånd i USA, ofta kallat ”de glada tjugotalet”. Detta var en tid av teknisk innovation, ökande produktion och konsumtion samt en blomstrande aktiemarknad. Många amerikaner investerade i aktier, ofta med lånade pengar, i tron att marknaden bara skulle fortsätta att stiga. Denna spekulativa bubbla var dock inte hållbar.
Den 29 oktober 1929, en dag som kom att kallas ”Svarta tisdagen”, kraschade aktiemarknaden på Wall Street. Miljarder dollar försvann över en natt, och detta utlöste en kedjereaktion av ekonomiska problem. Banker gick i konkurs när människor rusade för att ta ut sina pengar, företag gick under när deras finansiering torkade upp, och miljontals människor förlorade sina jobb när produktionen minskade drastiskt.
Effekter
Konsekvenserna av den stora depressionen var både omedelbara och långvariga. Arbetslösheten i USA sköt i höjden till nästan 25 %, och de som hade jobb fick ofta se lönesänkningar och försämrade arbetsförhållanden. Många förlorade sina hem och tvingades bo i tillfälliga läger, kända som ”Hoovervilles”, uppkallade efter dåvarande presidenten Herbert Hoover. Jordsbrukssektorn drabbades hårt, delvis på grund av den ekonomiska nedgången och delvis på grund av den miljökatastrof som kallas ”Dust Bowl”, vilken förvärrade böndernas elände.
Den globala ekonomin påverkades också djupt av depressionen, delvis på grund av USA:s ekonomiska dominans vid den tiden och delvis på grund av de protektionistiska handelspolitikerna som infördes som en reaktion på krisen. Dessa politiker förvärrade situationen genom att begränsa internationell handel, vilket skadade ekonomier runt om i världen.
Återhämtning och lärdomar
Återhämtningen från den stora depressionen var långsam och krävde betydande statliga ingripanden. I USA ledde president Franklin D. Roosevelts ”New Deal” till skapandet av många nya statliga program och byråer avsedda att ge ekonomisk lättnad, skapa jobb och stabilisera ekonomin. Många av dessa program, såsom Social Security, är fortfarande i drift idag.
Den stora depressionen förändrade också den ekonomiska teorin och politiken. Keynesianismen, som förespråkar statliga ingripanden i ekonomin för att motverka ekonomiska cykler, blev en dominerande ekonomisk doktrin som en direkt följd av depressionen.
Sammanfattningsvis var den stora depressionen en period av extrem ekonomisk nöd som hade varaktiga effekter på USA och världen. Den förändrade synen på regeringens roll i ekonomin och lämnade bestående arv i form av politiska och ekonomiska institutioner designade för att förhindra en liknande katastrof i framtiden.